vrtprj.com

Jag är vanligtvis inte särskilt snarstucken av mig, prestigekåt eller avundsam mot mina vänner. Har liksom aldrig varit min grej. Trots detta har jag på senare tid börjat hysa allt mer negativa känslor till gamla vän Helna, känslor med en avgjort avundsam slagsida. Det är lika bra att jag är öppen och ärlig i den här frågan, åtminstone mot mig själv. Helena har nästan alltid tjänat mer pengar än vad jag gör. Något som knappast varit en problem tidigare. Hon har helt enkelt valt ett arbete inom IT-branschen som generar avgjort högre inkomster än vad det någonsin kan bli fråga om, utom i extrema undantagsfall, i min valda yrkesbana.

Avund är vanligtvis inte en svaghet jag lider av
Som sagt har det nyss nämnda saker hittills inte varit något problem. Jag älskar verkligen mitt arbete och skulle inte byta till något annat och verkligen inte till den befattning Helena har idag, en tjänst som faktiskt har den åtminstone den formella kompetensen för (vi gick och lärde känna varandra under högskoletiden jag och Helena där vi läste precis utbildningsprogram). Hur som helst, grejen som stör mig här är att hela tiden köper på sig grejer, främst kläder och smycken, som jag gärna skulle vilja ha. Man kan till och med säga att hon stjäl mina idéer. Det har nämligen hänt vid ett flertal tillfällen, snart fler än jag kan räkna, att jag liksom berättat om och beskrivit ett smycke eller klädesplagg som suktar efter och som jag suktat efter länge och som jag tänkt köpa så fort pengarna räcker. Sedan går det ett par dagar och nästa gång vi ses dyker Helena upp i precis det halsband, diadem, den klocka eller ursnygga jacka som talat mig varm för och med lidelse berättat att jag ska inhandla som det första jag gör när pengarna räcker till. Det är inte rättvist! Hon stjäl mina idéer och lever på min smak.

Anständighetens yttersta gräns är nådd
Nu får det snart vara nog, jag är nära mitt tålamods yttersta gräns här. Därför har jag nu bestämt mig för att göra ett smärre experiment här inom en ytterst nära framtid, så fort tillfället uppenbarar sig faktiskt. Nästa gång vi ses tänker jag lite i förgående berätta om ett hysteriskt dyrt smycke eller en abnormt lyxig och påkostad kostym, dress, jacka eller handgjorda och hyperlimiterade designerskor. Jag ska förklara hur jag tycker att detta (vad de nu är) är den snyggaste kreation som någonsin lämnar ritbordet hos ett renodlat geni och ledstjärna inom god smak och odödlig coolhet. Fast… egentligen kommer det handla om något rejält brackigt, vulgärt och fult, själva antitesen till allt vad coolhet, stil och god smak heter. Något som till och med en färgblind gangster- och maffiafruar med storhetsvansinne ,gärna från någon tidigare sovjetstat, skulle hålla för vulgärt, smaklöst, tacky och over-the-top på helt fel sätt.

En svart själ och ett kallt hjärta
Jag misstänker att Helena kommer tveka ett litet tag här inför vad jag har sagt. Hon kommer föra en alltmer intensiv dialog för sitt inre. Kanske kommer den gå ut på något i stil med följande;
“Kan det verkligen vara värt alla dessa pengar…? över 30 000 för en jacka eller ett par skor är väl i värsta laget… men samtidigt kommer detta bli min största triumf någonsin. Jag kommer en gång för alla visa att money talks! Jag har visserligen urusel smak själv, men med mina höga inkomst kan jag bräcka och trycka ner folk jag känner. Få dem att känna sig osäkra. Förnedringar av alla som tjänar mindre pengar än vad jag gör, det är min livslust. Människors värde mäts i pengar… visst är så. Jag njuter av trycka ner dem, de äckliga låginkomsttagarna… Moahaha! Nu ska hon min bästa kompis. Komma här och ha koll på kläder, musik, kultur. Men rikast går först som bekant. Snar slår jag till en gång för alla. Ah… tårarna på hennes kinder. Så jag ska njuta. Planen är perfekt. Hon kommer att berätta om något fint hon vill ha men inte kommer ha råd förrän efter julbonusen på jobbet om ens då. Men vis ska ses över en lunch i nu på torsdag. På fredag kommer jag att äga (ÄGA!!!) den här prylen hon längtat efter så länge. Moaha-ha-ha-ha! hoa-hoa ha hma ha Muah-aaag hahaha.Hah!”

Skrattar bäst som skrattar sist
Visst så kommer hon ofrånkomligen tänka, då hennes själ är svart. Kanske tvekar hon en stund men sedan slår hon till, utsikten och lockelsen att förnedra och trycka till är för stark. Därför köper hon bara ett timmar efter att vi ar sett träffats denna monstrositet för ett med bred marginal femsiffrigt belopp och sedan dyka upp på någon fest där vi båda närvarar med ett överlägset och triumferande uttryck i ansiktet. I det läget kommer jag stillsamt och lite i förbigående förklara min egentligen åsikt om denna ohyggligt fula tingest, detta sjukliga och förryckta brott mot allt vad god smak, stil och finess heter, detta övergrepp mot alla sinnen i form av ett plagg eller smycke. Så skrattar bäst som skrattar sist Helena, den yttersta stunden är nära för din del.

Kan man äta för mycket protein? Jag undrar det jag. Enligt alla de just nu populära dieterna och kostråden ska man ju uteslutande leva på protein och fett. Men stämmer det verkligen. Jag att exempelvis katter och hundar blir sjuka om de får moffa i sig alltför mycket protein. I regel lägger njurarna efter ett tag. Men gäller samman också människor, det är frågan. Min personliga magkänsla säger mig att det bästa nog är att äta så varierat som möjligt. Att enbart laga recept med grönsaker är inte bra, bara potatis är heller något vidare. Samma sak borde gälla de nu så omhuldade fettet och protein. Tidigare har jag av kostexperter fått uppfattning att just variation är bra och att allting även till synes helt nyttiga saker blir direkt giftiga i tillräckligt stora mängder. Eller hur, sveper man fem liter vatten på en halvtimme kan man dö har jag hört. Äter man på samma sätt allt för mycket protein borde rimligen kroppen få svårt bryta ner allt på ett effektivt sätt vilket rimligen inte kan vara bra någonstans. Protein är bra men bara i rimliga mängder som allt annat.

Det är inte roligt när man försöker boka biljetter och bokningssystemet är så dåligt att det uppstår en massa problem för det är ju så att ett bokningssystem ska vara enkelt och effektivt och man ska inte behöva stöta på en massa problem när man bokar sina biljetter och det är ju under all kritik egentligen och man borde ju egentligen avstå från att köpa några biljetter över huvud taget men jag vill gärna boka dessa biljetter så jag är ju så illa tvungen att försöka boka på den här dåliga hemsidan men jag får kämpa på helt enkelt för jag har inte så mycket val. Det ska bli väldigt trevligt att gå på den här konserten i alla fall om jag bara lyckas boka biljetterna men det måste ju gå att göra för det vore ju konstigt annars tycker jag. Det kanske är jag som är lite trög bara.

Jag har börjat fundera på om det inte kunde vara en god idé att någon kurs i enklare akutsjukvård, första hjälpen, hjärt-lungräddning och sådant alltså. Det råkar nämligen vara så att den allmänna hälsostatusen på min arbetsplats i ärlighetens namn inte är mycket att hänga i julgranen. Flera kolleger har så pass omfångsrik kroppshydda att jag tycker att det är ett rent mirakel att den klarat sig ända tills nu utan att drabbas av hjärtinfarkt eller något annat liknande. I ett par fall är det snudd på förbluffande att personerna i fråga ens orkar gå upp om morgonarna. I varje fall, så känner jag som faktiskt är en ganska ansvarsfull person att jag borde kunna lite sjukvårdstekniker för de här människorna (mina kolleger) ser ut att kunna kollapsa lite när son helst. Händer det vill inte stå där handfallen medans en avhållen arbetskamrat ligger och dör. Nej, något sådant skulle jag verkligen inte kunna leva med.

Det lutar kraftigt åt att jag behöver skaffa en ny och bättre bil, det går liksom inte att bortse från det här längre. Jag måste verkligen ha en. Nu måste det i och för sig inte vara en helt ny bil, jag har faktiskt haft utomordentligt goda erfarenheter av begagnade bilar genom åren och jag anser inte att man behöver skämmas som smutsig och full apa bara för att man har en bil som någon annan ägt förut. Vissa är sådana, att de formligen hatar och spottar efter alla som köper varor i andrahands. De finns person även i din närhet kan jag nog med säkerhet säga som på fullaste allvar anser att den som har en begagnad bil inte är en riktig och fullvärdig människa. Visst, jag tyckte också att det var närmast chockerande första jag blev medveten om de här attityderna. Men på vissa håll är det här vardagsmat, på vissa arbetsplatser risker man psykisk såväl som fysisk misshandel om man dyker upp i fel bil. Jag hörde för inte så länge sedan talas om en bagare som fick så mycket snabbstelnande glasyr insprutat i sin öron att han var tvungen att åka till akuten och operera. Det var bagarens kollegor som begick detta dåd för att visa på att de inte accepterar att någon i deras egna led skaffar fel bil, vilket den här mannen uppenbarligen hade gjort genom att inhandla en två år gammal Volkswagen Passat. Han fick förresten aldrig helt tillbaka hörsel på vänster öra och har därför nu klara svårigheter att baka efter gehör som en bagare måste kunna göra ifall exempelvis en filharmoniker beställer sådana raffinerade saker som symfonibullar, menuettkakor och operatårta men det gäller även att inte grädda falskt vid bakning av stapelvaror som tonbröd och ackordfralla.

Jag kom just att tänka på en barndomskamrat son jag umgicks mycket med under min uppväxt. Han var på det stora hela en trevlig person, artig förhållandevis verbal och rolig plus att han alltid hade de senaste tevespelen. Däremot så hade han en klar grandios självuppfattning eller i varje fall självhävdelsebehov. Han skröt mycket helt enkelt. Allt han hade gjort var mycket bättre, han var bäst på det och det och han kunde aldrig ha fel. Jag kommer ihåg att det hela störde mig väldigt mycket då eller inte så mycket faktiskt. Jag kommer inte ihåg alla tokigheter han sa och jag tänker inte heller lasta honom för det. Vi var ju bara barn trots allt. Men han skulle alltid vara värst både gällande bra och dåliga sker. Hade jag brutit handleden hade han brutit minst ett ben, hade jag influensa hade han utomjordiska parasiter som orsakar benskörhet. Så där fortsatte det bra tag även in i vuxen ålder.

Jag tror att jag behöver något vettigt att göra på fritiden i alla fall. Så här som jag hållit på nu kan jag inte längre fortsätta. Det är inte längre hållbart. Alldeles bortsett från allt jag råkat utför på grund av det. Jag behöver inte berätta närmare vad det är jag har sysslat med egentligen, jag tycker faktiskt att det räcker med att meddela att det på senare tid har renderat mig en urinvägsinfektion och två brottmålsdomar. Inte bra med andra ord. Men vad ska jag hitta på istället då? Schack är en idé jag har övervägt. Det skulle kunna fungera med lite tur. Jag har egentligen igen erfarenhet av schack sedan tidigare men jag brukar lära mig snabbt så det funkar säkert. Personligen har faktiskt gjort det tidigare så varför inte den här gången det är min grundinställning i själva sakfrågan skulle man kunna säga om man vill använda alldeles för många ord i en mening för att utrycka en mycket enkel sak.

Jag är sugen på att skaffa pool. Omåttligt sugen till och med. Det har jag varit ända sedan i somras. Då var jag nämligen hemma hos en kollega som skaffat sig en helt fantastisk pool. Jag gissar att schabraket måste ha varit uppemot 20 meter långt. Nu misstänker jag visserligen att den här kollegan har andra ekonomiska resurser. Hur det nu har gått till. Jag menar vi gör ju ungefär samma sak så mycket mer pengar kan hon ju ändå inte tjäna jämför med mig. Fast hon han ju skaffat sig dem på något annat håll. Nu är det ingen idé att spekulera i sådant och allvarligt talat så bryr jag inte nämnvärt heller. Men jag skulle bra gärna vilja ha en egen pool. Det går inte att komma ifrån. Visst utrymme för ett sådant projekt har jag också. Men då nog allt bli en något mindre pool. Åtta eller tolv meter kanske är rimligt.

De flesta har någon sådan där trivial sak som de stör sig på. Det kan vara vad som helst egentligen. Under vissa perioder i livet retar man upp sig på saker och ting lättare också som under klimakteriet. I alla fall, det som jag för tillfället irriterar mig på är folk uttalar ord som exempelvis konferens och intressant som konfer-a-ngs och intress-a-ngt. Alltså det är fråga om franska lånord som ska uttals som en försvenskad variant av det franska originalet. Följaktligen heter det konfer-aa-ns. Eller hur? De här människorna som bestämt sig för att det är finare att uttal vissa ord med ng-ljud skulle aldrig beställa en e-ng-trecôte när de äter lunch eller ta med barnen och titta på elefa-ng-ter på zoo, skulle de? Nej de skulle inte hända. Jag misstänker att det är en fråga om någon slags hemlig distansering. Det är som sagt finare att uttala vissa ord på det där befängda viset och genom att göra det så urskiljer de sig från oss plebejer som bara tycker att något är intressant i entrén etc.

Jag har blivit allt mer intresserad av operationer på sistone, särskilt plastikoperationer. Det är nästan så att jag gärna skulle vilja utföra en plastikoperation själv. Nu är det inte så sannolikt att jag kommer att få göra det inom överskådlig framtid eftersom jag inte har någon medicinsk utbildning. Jag får väl sitta och titta på operationsvideor på nätet så länge. Eller skriva in mig på läkarlinjen. Det är visserligen svårt, men det är aldrig försent enligt mening. Vill man något tillräckligt mycket så går det alltid att lösa den saken förr eller senare. Det är jag i princip helt säker på. Frågan är alltså inte om jag klarar av att komma in på läkarlinjen eller fullgöra utbildningen för det är jag säker på att jag gör bara jag är tillräckligt motiverad. Men har jag råd just nu? Det kanske också är en fråga om motivation i och för sig, att stå ut med lite svåra tider för att få det bättre längre fram.

Det här med fettförbränning är ingen enkel sak. Hur bränner man egentligen fett? Jag vet inte. Eller det gör jag väl. Träning är ju det ganska självklara svaret. Men träning är dessvärre inte riktigt min grej får jag ta och erkänna på en gång. Jag vill bli av med mitt överskottsfett utan att träna så enkelt är det. Men hur ska det gå till egentligen? Det låter knixigt onekligen. Men det ska vara genomförbart det har jag bestämt. Det bara är så, fettet måste väck och det snart. Jag är som sagt en smula osäker på hur allt ska gå till. Men på något sätt ska det allt gå att fixa, det tycker jag allt. Det beror väl förstås lite på hur långt man är beredd att gå och hur vilka personer man är beredd att ha att göra med och så. I övrigt ska det väl inte vara några direkta problem, det tror jag inte.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Väldigt sällan faktiskt enligt min erfarenhet. Vad det i sin tur beror på har jag inte tillräckligt med insikt att säga. Det kanske kan ha att göra med att jag i regel ställer mina förväntningar för högt eller att jag inte orkar genomföra det jag förutsatt mig och planerat varje gång. Antingen får jag börja planera bättre och utöva större mått av självdisciplin eller så får jag ta mig an mer realistiska mål. Det kan nämligen vara rätt desillusionerande, eller det är det i allra högsta grad. Jag borde kanske göra någonting åt det här, jag ska göra någonting åt det här men det är verkligen svårt att komma loss. Svårt att bryta invanda mönster och åstadkomma verklig förändring. Det är i varje fall min erfarenhet. Jag tycker för övrigt att det är jobbigt att gå igenom, älta och återuppleva forna misslyckanden. Det kanske är därför jag har så påfallande svårt att lära från dem och ändra beteende därefter. Fast det kan ju vara så att jag greppar efter för mycket här också. Att ta en sak i taget kanske är nyckeln. Kanske är det så jag skulle ha gjort med allting från första början. Men nu är inne på det här grubblande spåret igen. Attans, jag misstänker att folk som drabbats av riktiga svårigheter som AIDS eller problem med gula fläcken exempelvis våt makuladegeneration och inte håller på och gnäller om bagateller på det sättet jag gör. Jag får skärpa mig.